En internationell avgift på utsläpp från flyg och sjöfart. Flygets och sjöfartens utsläpp är i dag oreglerade. Det är till och med så att världens länder i praktiken är förbjudna i internationella konventioner att beskatta flygfotogen och bunkerolja för sjöfart. Låt oss en gång för alla göra oss av med dessa otidsenliga bestämmelser! Redan vid ganska måttliga kravnivåer kommer avgifter på utsläpp från flyg och sjöfart att generera årliga intäkter på 200-300 miljarder kronor. Därmed skulle en del av den resursöverföring till utvecklingsländerna som kommer att behövas kunna vara löst.
Global utsläppshandel. Åtminstone inom konkurrensutsatta energiintensiva industrier som stålindustrin. Det skulle kunna minska de globala utsläppen och gynna de företag som utvecklar mer klimatvänliga tekniker. Utan att försämra den internationella konkurrensen. Detta förslag skulle också kunna kombineras med förslaget från den norska rödgröna regeringen att intäkter från den framtida globala utsläppshandeln ska finansiera klimatåtgärder.
Säkra biståndet. För en rödgrön regering är det otänkbart att finansiering av klimatåtgärder i fattiga länder går ut över fattigdomsbekämpning. Biståndet behövs mer än någonsin för att bekämpa fattigdom och skapa positiv utveckling i en värld som drabbas allt hårdare av ett förändrat klimat. Detta är ett avgörande ställningstagande för att skapa förtroende från de fattiga länderna i klimatförhandlingarna.
Inrätta en global klimatfond. En sådan klimatfond bör skapas inom klimatkonventions regi och finansieras av de rika länderna. Pengar kan tas från handeln med utsläppsrätter, genom avgifter på flyg och sjöfart och direkt över de rika ländernas statsbudgetar. Utvecklingsländerna i G77-gruppen har exempelvis lanserat en ny fond finansierad med en halv till en procent av de rika ländernas budgetar. Uppenbart är att mer resurser krävs än de 100 miljarder euro som EU-länderna har föreslagit.
Lös samtidigt frågan om tekniköverföring. Handlingsplanen, The Bali Action Plan, har till syfte att vägleda förhandlingarna inför Köpenhamn i år. En av knäckfrågorna är hur teknik och resurser ska kunna föras över till Syd. Handlingsplanen slår fast att de rika länderna måste hjälpa de fattiga med finansiellt stöd och ny teknik, och man konstaterar att resurserna måste vara ”tillräckliga, förutsägbara och beständiga”.
Våga gå före. EU borde redan nu ha lovat utsläppsminskningar på minst 30 % för att sätta press på USA och Kina. Industriländernas utsläppsreduktioner ska totalt uppgå till 30–40 procent till 2020. EU:s löfte att skärpa sina egna krav om andra går med på motsvarande minskningar är inget värt när man förhandlar med länder som vill hålla tillbaka kraven.
